Typiskt dåligt med hitresan

1. Manicker. En liten manick i en viktig stol fick oanade konsekvenser
2. Köööö och svett. Kö för att få reda på att vi ombokas till KLM, kö för att få veta att KLM inte vill ta emot oss, kö för att bli ombokade till Icelandair, löpning till incheck, löpning till gate, speciellt utvalda till sprängmedelskontroll i separat avlägset rum 5 min innan take off. Löpning. Svett.
3. Packning. Väskorna kom inte längre än till Amsterdam.
4. Detour. Vägbyggen, som inte tanten inne i GPSen vet om. Runt runt i obskyra kvarter.
5. Hustomtar. Någon bor redan i vårt rum!

Typiskt bra med hitresan

1. Glimt i ögat. ”We`re on honeymoon…” *blink *blink funkar! Vi blir uppgraderade till någon slags economy extra sträckan Amsterdam-Reykjavik-Denver, dvs mer benutrymme och gratis mat och dryck. Smuck!
2. Icelandair. Så jäkla charmiga. Allt från planen till kex levereras med en historia från den isländska traditionen. Vi serveras likör gjord på björk och tom plastfilmen ovanpå flygplansmatslådan har fått design efter lava.
3. Dusch. Det säger sig självt att det är svårt att bo i ett rum där det redan bor någon. Så vi får ett nytt rum. Denna gång med egen dusch vilket inte var fallet från början.

Ja, vi har alltså kommit fram till Denver. Utan våra väskor men välbehållna och vid gott mod. Självklart började vi med fultacos och Wallmart. Vandrarhemmet är ganska så ursunkigt faktiskt, men det betydde föga efter 28 vakna timmar. Och nog ser det bättre ut i dagsljus.
Det är varmt och skönt och nu väntar en redig amerikansk frukost innan besök på ”Tattered Cover Bookstore”.