Tisdag 23/7

Sista dagen på vår roadtrip och på en alldeles underbar bröllopsresa. Stort tack till alla som bidrog till att göra denna resa möjlig, vi har fått minnen att glädjas åt tillsammans för resten av livet.

Så, nu lider verkligen resan mot sitt slut. Och hur det slutar? Ja, som det började, dvs flygstrul. Sent igår kväll loggar vi in för att checka in på nätet och möts av den mindre glada överraskningen att våra biljetter hem är avbokade… Några frustrerande telefonsamtal senare, 3 timmars sömn, tur ut till flygplatsen kl 05, köande, väntan och ännu mer väntan, nya biljetter till slut, tillbaka till motellet, sova 3 timmar, upp, checka ut, äta frukost/lunch, åka och lämna hyrbilen, checka in bagage, betala övervikt, säkerhetskontroll, så puh! Nu, sitter vi och väntar vid gaten och lyfter om två timmar.

Det vi lärt oss av detta: strul på ditvägen = strul på hemvägen. I flygbolagets system såg det ut som att vi aldrig kom till USA, då vi missade vårt anslutande flyg och blev ombokade. Så om vi aldrig kom behövde vi ju inte resa hem igen… Frustrerande att inte få njuta av det sista dygnet men åh så skönt och lättande att det ordnade sig. Nu hoppas vi verkligen på en lugn resa hem.

Vi utlovar ett blogginlägg till, en summering av resan, så håll utkik efter det!

Söndag 21/7

Vi pratar inte med varandra speciellt mycket innan frukost. Några buttra grymtningar här och där kanske. Men så några ägg i valfri form, kanske några pannkakor och några koppar kaffe senare så leker livet och konversationen.

Dagens första utflykt blir till Castro, också känt som gaykvarteren. Det är mysiga, lugna kvarter med många smått bisarra butiker. Det är en stadsdel som är mycket lätt att trivas i. Framförallt för att det känns så himla bra i kroppen att vistas på en plats där det är helt ok att älska den man vill och visa det öppet. Det är många, väldigt många, homosexuella par i Castro. Och det är en sådan mångfald, vilket också är skönt. Många gånger är bilden av homosexuella personer, både män och kvinnor väldigt stereotyp. Här räcker det att vistas en liten stund för att se att precis som bland heterosexuella par, finns homosexuella par av alla sorter. I Sverige ser man ändå ganska ofta homosexuella par som är öppna med sin kärlek, men fram för allt yngre personer. Här ser vi också många äldre gubbar, med hatt, ölmage, tidning under armen och allt (dock ser vi inga gummor…) som håller handen och varmt omfamnar varandra. Det är fint.

Vi kollar sedan in vintagebutiker i Height-Ashbury och åker sedan in till downtown för att fylla på Jontes förråd av Brooks Brothers-skjortor och leta ny resväska…

Fredag 19/7

Sista biten av Highway 1! I höjd med den totalt intetsägande orten Leggett har vi så färdats hela Highway 1 från söder till norr. En fantastisk kuststräcka, men lite skönt känns det ändå att lämna de trånga, kurviga vindlande vägarna för en snabbare variant. Det känns lyxigt att få köra mer än 50 km/timmen… Vi stannar för att titta på havet, 14 grader ute. 30 minuter senare, när vi nått en liten bit inåt landet är det 32 grader! Vi stannar i Garberville och äter lunch på Nacho Mama, gott. Mysig liten stad.

Vi når fram till ”Avenue of the gigants” tidig eftermiddag och magin börjar. Vi har nått Redwoodskogen. Helt otroligt. Vi stannar flera gånger på vägen och fotar som galningar. Tar oss till vår camping, Albee Creek Campground där vi sätter upp vårt tält under redwoodträden. Sen hajkar vi 1,5 mil i skogen, med ett stopp halvvägs innehållande mellis och bad i en å. Gudomligt.

Det känns som att man kastats tillbaka till någon slags forntid, långt innan människan fanns. Alternativt en nöjespark designad av Steven Spielberg. Och Tolkien, eller i alla fall Peter Jackson, som måste ha varit här och hämtat inspiration till Enterna. Och redwoodträden pratar, på riktigt. Ljuden från träden när det blåste kändes helt overkliga.

Vi kom tillbaka till vårt läger i solnedgången, och våra numer traditionsenliga konservburkar värmde vi över elden i skenet av månen. Och sen sov vi så gott så gott.