Torsdag 18/7

Vilken härlig dag! Första dagen sedan vi kom till kusten möttes vi av sol och klarblå himmel, annars har det dröjt några timmar in på dagen innan dimman lättat. Extremt bra vädertajming med tanke på att vi planerat in en paddelutflyktVi valde att hyra en lokalt tillverkad redwoodkanot (som hade två ”flytstödben”). Mycket vacker, stabil och framförallt rolig kanot att paddla. Vi färdades upp längs Big River som mynnar ut i Stilla havet och som länge användes till flottning av Redwoodträd. Floden har nu länge fått vara ifred från människans inverkningar. Det är Kaliforniens (?) bäst bevarade och orörda flodmynning. Vi hittade en gammal stock i vattnet som blivit till en liten ö. Där stannade vi för picknick, läsning, solande och bad. Hur härligt som helst.

Väl tillbaka tog vi oss in till Mendocino och strosade runt, de har en klar överrepresentation av barnaffärer och konstgallerier.Middag åt vi på prisbelönta Café Beaujolais och avslutade dagen med ytterligare ett besök på musikfestivalen och det var bra. Riktigt bra. Hot Club of San Francisco (gypsyjazz) och Julian Pollack trio (modern jazz).

Tisdag 16/7

Vi lämnar surfarmeckat Santa Cruz efter att ha ätit en grymt god frukost på Zachary’s. Målet för dagen är Bodega Bay, en liten ort längs kusten norr om San Francisco. Vi följer såklart Highway 1, och landskapet omkring oss är vackert som tusan. Vid en parkeringsplats längs vägen passar vi på att stanna till och köpa lite lokalt odlade körsbär (yummy!). Man kan stanna lite här och var och köpa närodlat. Frukt, grönsaker, bär, fisk… allt som produceras i Kalifornien. Det är bra.

Vi stannar inte i San Francisco denna gång (utan vi tar det de sista tre dagarna). Efter att ha åkt över Golden Gate-bron så förändras landskapet. Kusten blir genast lite ”råare”. Även temperaturen blir råare. De 47 grader som vi upplevde i Nevada är det inte tal om nu. Termometern klättrar inte över 20-strecket förrän vi får lite eftermiddagssol i Bodega Bay. Det är också ganska blåsigt och molnigt/dimmigt. Detta var inte vad vi tänkt oss när vi såg framför oss Kalifornien. Kusten är dock lite lurig, stilla havet kyler ganska bra.

Strax norr om San Francisco stannar vi till för lite mellanmål och passar på att inspektera några bunkrar som användes för att spana efter japanska fartyg under andra världskriget. Vägen slingrar sig sedan sakta, upp och ned längs de branta sluttningarna mot havet. Efter ett par timmar når vi så målet för dagen, Bodega Bay. Det är en ganska mysig liten fiskeort och vi bor på ett jättemysigt motell som heter Bodega Harbor Inn. Värdinnan blir lyrisk när hon hör att vi är på bröllopsresa, och samtidigt lite orolig när hon visar oss det rum som vi bokat. Det är ett charmigt kitschigt litet rum som är inrymt i ett vattentorn. Vi blir lika lyriska som hon tidigare var, till hennes lättnad.

Efter att ha smakat på några lokala havskulinariteter känner vi att vi måste ta ett kvällsbad, vi är trots allt vid havet. Väl framme blåser det snålt och de enda som syns till på stranden är ett gäng råbarkade surfare i full neoprenmundering. Det hindrade dock inte mig (Jonte) från att våga mig i. Blev dock ett ganska snabbt dopp. Vågorna var också ganska stora, och jag kände att det inte var läge att leka med undervattensströmmarna idag…

Efter ha spanat in trakten så somnar vi gott i vårt lilla torn.

Söndag 14/7

Med förvånansvärd lättnad lämnar vi storstäderna bakom oss och fortsätter resan norrut, med sikte på Kaliforniens norra kust. Målet för dagen, att ta oss längs Highway 1, upp till Monterey.

Med en rungande självklarhet stannade vi till på Madonna Inn i San Luis Obispo. Tvärtemot vad man kan tro har det inget med Madonna, DEN Madonna att göra. Det är ett gigantiskt motell med hysteriskt kitschig inredning som grundades av en Alex Madonna och hans fru Phyllis 1958. Förutom inredningen och de minst sagt individuellt utsmyckade rummen, så är de kända för sina gigantiska tårtor. Vi nöjde oss dock med paj och sorbet. Inte fy skam det heller!

Mellan San Luis Obispo och Monterey hittar man en av de kanske mest klassiska delarna av Highway 1, bl.a. Big Sur. Det är en 21 mil lång sträcka ren vägporr. Vi bjöds på enastående vyer från den ibland tvåfiliga men för det mesta enfiliga ”standard svensk landsvägsstorlek”-vägen, som slingrar sig längs strandkanten, upp och ner för bergssluttningar, genom redwoodskog och små pittoreska städer.  Tiden försvinner och man glömmer bort att man för det mesta puttrar runt i 30 mph (vilket är ca 50km/h). Vi hade dessutom en jäkla tur och lyckades se den ack så ovanliga Kaliforniska Kondoren (den största fågelarten i Nordamerika som dessutom är en av världens mest  sällsynta arter. 2012 fanns endast 226 st i det vilda)!

Väl framme i Monterey blev det ett kort besök till det som i guideboken beskrivs som ”turist-gettot” (med rätta), det vill säga de kvarter som en gång i tiden bestod av en blomstrande fiskkonservindustri. Fisken fiskade man slut på och så dog också konservfabrikerna. Nu finns här restauranger, affärer och ett välbesökt akvarium.

Kvällens sovplats visade sig bli en riktig succé. Vi tältade under ett träd vid Manresa State Beach Campground. Stranden var öde och sagolik. Konservmaten och den rökta korven var god i sin kontext och sömnen skön. Lite fascinerande är dock att när amerikaner campar, har det med sig halva hushållet. Stolar, bord, grillar (och här snackar vi real-deal-grill, inte nån liten engångs- eller töntig klotgrill), partytält, strålkastare, gigantiska kyllådor osv osv… Men det gör att vi känner oss som riktiga happy campers – nöjda med våra liggunderlag, ficklampan vi fick av Calle i julas, konservburken med bönor och varsin flaska öl.