Endast timmar är nu kvar av vår roadtrip

Tisdag 23/7

Sista dagen på vår roadtrip och på en alldeles underbar bröllopsresa. Stort tack till alla som bidrog till att göra denna resa möjlig, vi har fått minnen att glädjas åt tillsammans för resten av livet.

Så, nu lider verkligen resan mot sitt slut. Och hur det slutar? Ja, som det började, dvs flygstrul. Sent igår kväll loggar vi in för att checka in på nätet och möts av den mindre glada överraskningen att våra biljetter hem är avbokade… Några frustrerande telefonsamtal senare, 3 timmars sömn, tur ut till flygplatsen kl 05, köande, väntan och ännu mer väntan, nya biljetter till slut, tillbaka till motellet, sova 3 timmar, upp, checka ut, äta frukost/lunch, åka och lämna hyrbilen, checka in bagage, betala övervikt, säkerhetskontroll, så puh! Nu, sitter vi och väntar vid gaten och lyfter om två timmar.

Det vi lärt oss av detta: strul på ditvägen = strul på hemvägen. I flygbolagets system såg det ut som att vi aldrig kom till USA, då vi missade vårt anslutande flyg och blev ombokade. Så om vi aldrig kom behövde vi ju inte resa hem igen… Frustrerande att inte få njuta av det sista dygnet men åh så skönt och lättande att det ordnade sig. Nu hoppas vi verkligen på en lugn resa hem.

Vi utlovar ett blogginlägg till, en summering av resan, så håll utkik efter det!

Walkabout in Frannie

Måndag 22/7

Vi hade en lugn dag och spenderade totalt flera timmar på buss runt till olika delar av staden. Det blev ett stopp i stadsdelen Mission för ett besök på den gigantiska fyrvåningsaffären Sports Basement (himmelriket, nästan). En tur till Japantown, som skiljer sig markant från Chinatown där vi bor. I Japantown är allt mycket mer ordnat, avskalat och arkitekturen modern och utan större utsmyckningar.

Vi åkte till Golden Gate Park och stannade en längre stund i ”the National AIDS Memorial Grove”. Det är en minneslund som började skapas 1988 av en grupp San Franciscobor som representerade en stor grupp människor som drabbats hårt av den eskalerande AIDS-epidemin. Det är en plats för att minnas och sörja och är tillägnad alla människor vars liv på olika sätt påverkats av AIDS. Det är en mycket vacker plats och det är framförallt rörande med alla de namn som står inristade stenen på marken som är några av dessa människor som på olika sätt drabbats. Det finns också en hel del information att ta del av som berättar hur AIDS-epidemin påverkade och påverkar San Francisco, USA och resten av världen.

En annan höjdpunkt med dagen var att besöka den klassiska oberoende bokaffären/förlaget City Lights Bookstore som funnits i samma lokaler sedan 50-talet och som är känd som en betydande försvarare av det fria ordet.

Middag avnjöt vi i Chinatown och såg det som ett gott tecken att vi var två av mycket få icke-kineser där. Kvällen ägnades i övrigt åt packning och en viss oro för överviktiga väskor…

Having a gay day!

Söndag 21/7

Vi pratar inte med varandra speciellt mycket innan frukost. Några buttra grymtningar här och där kanske. Men så några ägg i valfri form, kanske några pannkakor och några koppar kaffe senare så leker livet och konversationen.

Dagens första utflykt blir till Castro, också känt som gaykvarteren. Det är mysiga, lugna kvarter med många smått bisarra butiker. Det är en stadsdel som är mycket lätt att trivas i. Framförallt för att det känns så himla bra i kroppen att vistas på en plats där det är helt ok att älska den man vill och visa det öppet. Det är många, väldigt många, homosexuella par i Castro. Och det är en sådan mångfald, vilket också är skönt. Många gånger är bilden av homosexuella personer, både män och kvinnor väldigt stereotyp. Här räcker det att vistas en liten stund för att se att precis som bland heterosexuella par, finns homosexuella par av alla sorter. I Sverige ser man ändå ganska ofta homosexuella par som är öppna med sin kärlek, men fram för allt yngre personer. Här ser vi också många äldre gubbar, med hatt, ölmage, tidning under armen och allt (dock ser vi inga gummor…) som håller handen och varmt omfamnar varandra. Det är fint.

Vi kollar sedan in vintagebutiker i Height-Ashbury och åker sedan in till downtown för att fylla på Jontes förråd av Brooks Brothers-skjortor och leta ny resväska…

San Fran Bam!

Lördag 20/7

Vi njuter av vår lilla redwoodglänta en liten stund till innan vi packar ihop och ger oss iväg. Vi åker dock bara 10 minuter innan första stoppet, vi fick inte nog av bad i ån så vi tar ett långt morgondopp innan vidare färd.

Det är sista resdagen med bil. Känns nästan lite högtidligt. Och skönt att bara bränna på längs motorvägen, efter alla mil på småvägar. Vi stannar till i ytterligare en småstad med mycket charm, Willits. Och nu visar termometern på 39 grader. Ardell’s diner blir lunchställe och mer genuint klassisk kan nog knappast någon amerikansk diner kännas. Gott var det också.

Temperaturen stiger till 42 grader innan den börjar dala igen. I Santa Rosa (som ligger ca 9 mil från SF) var det 31 grader. Sen börjar temperaturen sjunka. 1,5 mil från SF är det 27 grader  och innan vi är framme i San Francisco har temperaturen sjunkigt ytterligare och vi kan se dimman fullkomligen välla ner från bergen. 14 grader hälsas vi med. Man blir inte klok på på vädret i Kalifornien.

Kontrasterna mot redwoodskogens lugn och sagolika atmosfär kunde inte vara större. Vi bor på Royal Pacific Motor Inn på Broadway, som utgör gränsen mellan stadsdelarna Chinatown och North Beach. Det är fullt av liv och myller. Vi är jättenöjda med boendet som i SanFran-mått mätt är mycket prisvärt sett till läge och standard.

Vi njuter av att ställa ifrån oss bilen och åka kollektivtrafik på en första kortare sigtseeing. Middag äter vi på Yuet Lee i Chinatown som bjuder på lysrörsbeslysning, gröna väggar och mycket fåordig personal. Men som också bjuder på grym nudelsoppa med dumplings, och specialiteten färsk friterad krabba (det är krabbsäsong just nu).

The Giants

Fredag 19/7

Sista biten av Highway 1! I höjd med den totalt intetsägande orten Leggett har vi så färdats hela Highway 1 från söder till norr. En fantastisk kuststräcka, men lite skönt känns det ändå att lämna de trånga, kurviga vindlande vägarna för en snabbare variant. Det känns lyxigt att få köra mer än 50 km/timmen… Vi stannar för att titta på havet, 14 grader ute. 30 minuter senare, när vi nått en liten bit inåt landet är det 32 grader! Vi stannar i Garberville och äter lunch på Nacho Mama, gott. Mysig liten stad.

Vi når fram till ”Avenue of the gigants” tidig eftermiddag och magin börjar. Vi har nått Redwoodskogen. Helt otroligt. Vi stannar flera gånger på vägen och fotar som galningar. Tar oss till vår camping, Albee Creek Campground där vi sätter upp vårt tält under redwoodträden. Sen hajkar vi 1,5 mil i skogen, med ett stopp halvvägs innehållande mellis och bad i en å. Gudomligt.

Det känns som att man kastats tillbaka till någon slags forntid, långt innan människan fanns. Alternativt en nöjespark designad av Steven Spielberg. Och Tolkien, eller i alla fall Peter Jackson, som måste ha varit här och hämtat inspiration till Enterna. Och redwoodträden pratar, på riktigt. Ljuden från träden när det blåste kändes helt overkliga.

Vi kom tillbaka till vårt läger i solnedgången, och våra numer traditionsenliga konservburkar värmde vi över elden i skenet av månen. Och sen sov vi så gott så gott.